fredag 27 augusti 2010

Nummer 5 - Indochine

I vissa kretsar är det ett skällsord att vara en allätare. Som du kommer att märka om du följer denna blog är att jag kanske inte är allätare, men jag har provat väldigt många olika genrer genom åren. De flesta har jag ändå till och från uppskattat och är nog ganska "bred" i mitt musikintresse. Det enda jag med säkerhet dissar är jazz (möjligen undantaget storbandsjazz som Glenn Miller). Jag har och är ett stort fann av heavy metal som Iron Maiden, men kan ändå uppskatta synthmusik som Indochine från 1984. Skivan heter Le Peril Jaune (vad betyder det egentligen?). Den stora hiten var Kao-Bang (som jag inte heller vet vad den handlar om...)

Inga kommentarer: