tisdag 7 september 2010

Nummer 9 - The Armoury Show

En av mina riktiga favoritartister genom åren var Stuart Adamson, som ledde Skids (The Saints Are Coming någon?) och Big Country fram till dess han tyvärr tog sitt liv. I Skids sjöng Richard Jobson under en period. När Skids splittrades gick även Jobson vidare och bildade gruppen The Armoury Show och 1985 kom  skivan Waiting For The Floods. Det var en logisk fortsättning på soundet från Skids och jag tycker skivan är riktigt bra. Tyvärr blev det bara denna skiva från bandet.

Nummer 8 - Lolita Pop

Kommer ni ihåg Karin Wistrand? Kommer ni ihåg Lolita Pop? Jag såg Lolita Pop på Barowiak i Uppsala när jag pluggade där. Gillade verkligen vad jag såg och hörde. Karin Wistrand var lysande och gittarsoundet mäktigt. Den självbetitlade skivan Lolita Pop från 1988 innehåller flera bra låtar. Mind Your Eye är nog den bästa. Jag köpte även CD:n Love Poison från 1989, sedan tappade jag kontakten med gruppen.

söndag 5 september 2010

Nummer 7 - Men Without Hats

Jag minns inte riktigt i vilket sammanhang jag först stötte på Men Without Hats, men det var helt klart Safety Dance som var låten. Det var en video, som förutom att låten var bra lockade till mer lyssnande. Jag hittade en tid därefter en skiva med gruppen. Skivan hette Folk Of THe 80's (Part III) från 1984 och på skivan fanns en låt som hette No Dancing. Mitt minne var inte det bästa för jag fick för mig att jag nu köpt en skiva med den utmärkta låten jag sett på video tidigare (som ju hette Safety Dance ju, pucko....). Det visade sig dock att även denna skiva var helt OK. Någon mer skiva har det dock inte blivit med dem.

tisdag 31 augusti 2010

Nummer 6 - AC/DC


Genom åren har jag regelbundet återkommit till hårdrocken. Ett av banden, som fortfarande i högsta grad är aktivt, är AC/DC. Den skivan jag rippat nu är Who Made Who med You Shook Me All Night Long som den bästa låten enligt min mening. Det finns dock flera klassiska höjdarlåtar från skivan. Skivan kom mitt under det glada åttiotalet, närmare bestämt 1986.

fredag 27 augusti 2010

Nummer 5 - Indochine

I vissa kretsar är det ett skällsord att vara en allätare. Som du kommer att märka om du följer denna blog är att jag kanske inte är allätare, men jag har provat väldigt många olika genrer genom åren. De flesta har jag ändå till och från uppskattat och är nog ganska "bred" i mitt musikintresse. Det enda jag med säkerhet dissar är jazz (möjligen undantaget storbandsjazz som Glenn Miller). Jag har och är ett stort fann av heavy metal som Iron Maiden, men kan ändå uppskatta synthmusik som Indochine från 1984. Skivan heter Le Peril Jaune (vad betyder det egentligen?). Den stora hiten var Kao-Bang (som jag inte heller vet vad den handlar om...)

Nummer 4 - Dire Straits

Jag har en förkärlek för liveskivor. Helst ska det vara skivor som ger mer än studioskivorna. Ofta refererar jag till Dire Straits liveskiva Alchemy från 1984 som den bästa liveskivan. Långa härliga versioner av genomgående bra låtar, uppenbart utan alltför mycket mixande i studion efteråt. Man hör verkligen på publiken att det är en fantastisk konsert. Publiken blir mer och mer extatiska. Man blir avundsjuk för att man inte var där. Bästa låten är nog Tunnel Of Love.

torsdag 26 augusti 2010

Nummer 3 - Johnny Clegg & Savuka

I tiderna begynnelse fanns inte musikvideokanaler som MTV och VH1. Det var inte ofta man fick chansen att se en bra musikvideo. En video med Johhny Clegg & Savuka gjorde avtryck på grund av den uppenbara glädjen i musiken som återspeglas i videon. En politisk korrekt grupp från Sydafrika bestående av både vita och svarta musiker redan 1987. Låten hette Scatterlings Of Africa från skivan Third World Child. Det är också bästa låten på skivan.